Utsläpp på myr avviker från tillståndet

Lokalbefolkningen har uppgett att processvatten följer med avfallssanden ut på myren och sprids på Tapulivuoma rikkärr. Tapulivuoma rikkärr är en dubbelbottnad våtmark, en på ytan igenvuxen sjö som är cirka 7 meter djup, och med andra ord en recipient som det inte tagits hänsyn till i tillståndsansökan och miljökonsekvensbeskrivningen.

Recipient (”mottagare”) kallas det vattendrag, sjö eller hav som avlopps- eller dagvatten leds till. Tapulivuoma våtmarksområde, på båda sidor riksväg 99,  avvattnas norrut och österut, och når ån Aareajoki. I dessa diken och i ån i närheten har lokalbefolkningen upplevt svidande vatten mot hud och ögon, och sett hur vattnet rostfärgas. Detta vatten rinner från ån Aareajoki in i ån Kaunisjoki och ut i Muonioälv i Kaunisjoensuu strax norr om bron till Kolari, Finland, länsväg 403, för att sedan nå Torneälven och Haparanda skärgård. Lokalbefolkningen, som överklagat ett beslut länsstyrelsen har fattat i ett tillsynsärende, och fått avslag, hävdar fortfarande att Kaunis Iron saknar tillstånd för myren på östra sidan riksväg 99.

Hotar älven nedströms

Finlands Naturskyddsförbund har lämnat ett yttrande utifrån vattenprover som visar på nya skadliga ämnen som järn, bromid och sällsynta jordartsmetaller, som inte behandlats i tillståndsprocessen, ”trots att de hotar hela nedre delen av älven, på samma sätt som de sulfat och xantanter som tidigare konstaterats”. ”Sammantaget kan konstateras att det inte finns någon vetenskaplig säkerhet, vilket EU kräver, om att Natura 2000-bevarandevärdena inte kommer att äventyras”, står det vidare i yttrandet.

Tillståndet från Finsk-svenska gränsälvskommissionen (som alltså är det det som fortfarande gäller då bolaget inte tagit det nya i bruk) medger att behandlat process-, gruv- och dräneringsvatten släpps ut till Muonio älv men inte till myren. Analys av järnslig från Kaunis Irons gruvverksamhet utförd av Eurofins Pegasuslab visar på förekomst av asbest. Kaunis Iron väntas snart behöva ta de nya tillståndet i bruk, då bolaget vill utöka verksamheten med nya dagbrott och med flotation med kemikalier, för att avskilja svavel från järnmalmen, då svavel i järnmalmen inte är önskvärt hos kund. Kemikalierna hamnar i processvattnet.

Örjan Osterman handlägger tillsynsfrågorna gällande Kaunis Iron vid Länstyrelsen i Norrbotten, svarar på frågan om hur utsläpp till myren kan få fortsätta då det avviker från gällande tillstånd:

– Mark- och miljödomstolen konstaterar att det finns avvikelser men de återkallar inte tillståndet. Så utifrån det är så får man nog tolka det som att domstolen har sagt att det inte är en avvikelse av den karaktären som föranleder en återkallelse av tillståndet.

Ett beslut som Länsstyrelsen i Norrbotten har tagit i ett tillsynsärende gällande just vatten och dammar, utifrån sin tolkning av domen, har överklagats till Mark- och miljödomstolen.

– Det är ett känt faktum att dammarna läcker i viss mening men det har inte resulterat i något annat än att bolaget får fortsätta bedriva sin verksamhet, säger Örjan Osterman.

Konstruktionen för avfallsdammen/sandmagasinet är inte den som man normalt brukar se för gruvdammar.

–  Det är ett nedgrävt magasin, ungefär som att de har grävt en grop. Vattennivån på insidan är ungefär densamma som på utsidan, säger Örjan Osterman.