Stegra
”Har man ett tydligt mål är det bara att köra”
Redan 2025 ska Stegras – tidigare H2 Green Steel – stålverk i Boden stå klart och produktionen av vätgasbaserat, fossilsnålt stål vara igång.
Stålbolaget Stegra i Boden tvingas importera malm från Kanada och Brasilien, efter att ha misslyckats med att sluta avtal om svensk järnmalm med statliga LKAB.
– Lastfartygen går långsamt och de kör på ett sätt som är så klimatsmart som möjligt. Men det är klart att det vore önskvärt att ha så korta transportvägar som möjligt, har bolagets hållbarhetschef i Boden Ida-Linn Näzelius sagt i en tidigare intervju.
Stegra hoppades länge på att få köpa malm från LKABs gruvor i det egna länet Norrbotten. Men detta föll i augusti 2023 på att parterna är oense om möjligheterna att frakta på Malmbanan. LKAB menar att kapaciteten på Malmbanan inte räcker till utan att det krävs dubbelspår på fler ställen. Tar LKAB på sig ytterligare leveranser finns risken att bolaget inte klarar av att leverera enligt det långsiktiga avtal man har med SSAB i Luleå.
Istället ska Rio Tinto i Kanada skeppa råvara från Labrador Island till Luleå. Lika mycket malm importeras från Vales i nordöstra Brasilien. Samtidigt exporteras järnmalm från Norrbotten till Mellanöstern och Centraleuropa med flera platser
– Det är inte perfekt. All hållbarhetslogik pekar på att vi borde köpa så lokalt som möjligt, sa Stegras hållbarhetschef i Stockholm Lars Lundström vid en gruvkonferens som ägde rum i Kiruna tidigare.
Nödvändigt ställa om stålindustrin hållbart
Det är viktigt att klargöra att det är helt nödvändigt att ställa om ståltillverkningen i världen. Stålindustrin står för 7 procent av världens koldioxidutsläpp. I Sverige är det lite drygt 10 procent. Så att ställa om ståltillverkningen är en av de riktigt stora uppgifterna när kommer koldioxutsläppen ska pressas ned mot noll.
Det här har länge varit en svårknäckt nöt. I järnmalmen som kommer till stålverken sitter järnatomerna ihop med syre. Det gäller att få bort syret för att få rent järn. I den processen har man använt kol och det är då man får stora mängder koldioxid som restprodukt.
Men det arbete som framför allt gjorts inom Hybrit-projektet i Norrbotten har knäckt nöten hur man ska kunna ersätta kolet med vätgas. För använder man vätgas i processen får man en helt annan restprodukt – vattenånga. Det gör att det mesta av utsläppen från ståltillverkningen försvinner.
Hybrit Development AB är ett svenskt samriskföretag ägt av LKAB, Vattenfall och SSAB, som driver Hybrit-projektet.
Resursbehov
Ungefär tre miljoner ton järnmalm kommer att behövas för Stegras verksamhet det första året.
I rollen som Stegras hållbarhetschef i Boden ansvarar Ida-Linn Näzelius för företagets miljökontrollprogram. Hon ska se till att stålverket i Boden byggs upp så snabbt och hållbart som möjligt.
– Har man ett väldigt tydligt mål så är det, på något vis, bara att köra, säger Ida-Linn i ett avsnitt av dokumentärserien Det Nya Norrland.
Tillkomst
Det nya stålverket, som anläggs utanför Svartbyn i Boden, kommer att använda en ny produktionsprocess där vätgas ersätter kol. Härigenom kommer koldioxidutsläppen att reduceras med motsvarande 95 procent per ton stål jämfört med konventionell ståltillverkning. Räknar man med att produktionen av råvaran järnpellets, elproduktionen och transporterna med mera också orsakar koldioxidutsläpp blir siffran i närheten av 90 procent.
Även själva investeringen är väldigt utsläppsintensiv. Det finns två svenska forskare – Eva Alfredsson och Mikael Malmaeus – som har tittat på detta och har kommit fram till att i snitt orsakar varje investerad miljon i genomsnitt cirka 30 ton i koldioxidutsläpp *1.
Miljöarbete
Stegra vill också bli kvitt användningen av naturgas, men idag går det inte att få tag på tillräckliga mängder av biogas.
Bygger man ett stort smältverk finns det en del miljöpåverkan som inte går att undvika.
– Utsläpp kommer ske till luft och för flera ämnen är det inte obetydliga mängder, säger Matthis Kaby, industrihandläggare på Naturvårdsverket.
Det handlar om ämnen som är hälsofarliga metaller, stoft, kväveoxider, svaveldioxid som bidrar till försurning med mera. Det är svårt att på förhand ge en exakt bild av utsläppen. De påverkas av vilka råvaror man kommer att använda, t ex hur mycket svavel som finns i järnmalmen. Järnmalm från LKAB skulle till exempel ha gett mindre miljö- klimatutsläpp än malm från många andra platser i världen
De beräkningar som Arne Müller gjort sin nya bok NORRSKEN – Drömmen om den gröna industrin visar, att om Stegra skulle använt järnmalmspellets från LKAB, hade dessa orsakat utsläpp på cirka 170 000 ton koldioxid. Använder man däremot pellets som ligger på genomsnittet för råvaran som används i europeiska stålverk blir utsläppen ungefär dubbelt så höga.
– Så visst påverkas det nya stålverkets miljömässiga trovärdighet av valet av råvaruleverantör, skriver Arne Müller på sitt Facebook-forum Norrlandsparadoxen.
Påverkan på den lokala miljön
Stegra kommer ha spärrfilter för alla utsläppspunkter där det går, vilket är bästa möjliga teknik.
Återvinning av skrot, som är Stegras tredje största insatsvara, är en viktig del av verksamheten.
– Vi försöker hitta balansen mellan tillräcklig produktkvalitet och cirkularitet. Våra kunder i fordonsindustrin säger: ”Vår ambition är att bygga en bil av en bil.“ ”Det är bra!”, säger vi men det skrot som finns räcker inte. Det är för låg återvinningsgrad och efterfrågan ökar, säger Stegras hållbarhetschef i Stockholm Lars Lundström.
Till vatten är det i princip inga utsläpp, andra än från personalens parkeringsytor och tak vilka kommer renas med en damm. Övrigt vatten tas in i processen och cirkuleras inom anläggningen eller avgår som ånga (som är ren då man måste ha rent vatten i kyltornen). Det finns en risk för att det bildas dimma eller uppstår lokala snöfall.
Det finns redan flera stora punktutsläpp i Norrbotten och därmed är belastningen lokalt större än i andra delar av landet även om belastningen generellt är större i södra Sverige.
– Trots ökade utsläpp i förhållande till andra utsläpp (främst Luleå) bedömde Mark- och miljödomstolen att verksamheten är tillåtlig både ur hälsosynpunkt och miljösynpunkt, säger Matthis Kaby på Naturvårdsverket.
I en intervju till SVT har Matthis Kaby tidigare sagt:
– Stegra kommer att ha väldigt bra teknik och i många avseenden låga utsläpp per producerat ton, men i och med att det är så stora volymer så blir det mycket av det, säger Matthis Kaby.
Naturvårdsverket eller länsstyrelsen har inte överklagat domen.
SSABs tidsplan är att stänga masugnen i Luleå 2030 och bygga ljusbågsugnar för vätgasreducerad järnsvamp.
Påverkan på säkerheten
Det kommer att hanteras stora mängder vätgas och andra ämnen som är farliga vid stålverket i Boden. Det har Stegra försökt hantera så bra som möjligt, bland annat genom att lägga vätgastillverkningen så långt bort från bebyggelse som möjligt. Den utredning som bolaget har gjort kommer fram till att riskerna för en allvarlig olycka är minimala.
Att bygga en högtryckspipeline för vätgas runt Bottenviken, mellan norra Sverige och norra Finland, är en enorm infrastruktursatsning som nu utreds av forskningsinstitutet RISE och Luleå tekniska universitet. Tanken är att vid överskott på ström ska vätgas kunna produceras och tryckas in i vätgasnäten och komma andra industrier till del. Säkerhetsfrågan blir säkert central här.
Ett stort plus är att man har hela ståltillverknings-processen under ett tak. Det gör att man inte behöver kyla ned och hetta upp stålet, vilket sparar massor av energi (1,4 TWh). Det kommer finnas system för att återvinna energi. Ändå kommer det finnas ett enormt överskott på värme. Där tittar företaget på möjligheten att lägga växthus och fiskodlingar i närheten. Syrgas är också en restprodukt som skulle kunna nyttjas.
Det är också i grund och botten klokt att lägga ett stålverk nära järnväg och hamn på en plats där det finns god tillgång till el och, som man i alla fall trodde, råvaror som behövs i processen.
LKAB är inte intresserat av att släppa ifrån sig något av sin malm, då man vill förädla den själv, förutom de mängder järnmalm som de skeppar ut via Narvik. Det är det enda alternativet som ser ut att finnas i regionen.
Kaunis Iron och den omdiskuterade gruva det finns planer på i Gállok/Kallak tillverkar inte pellets, utan ett järnmalmspulver. Inte minst det brittiska prospekteringsföretaget Beowulf, som ligger bakom planerna i Gállok, har gjort missvisande kopplingar till den nya fossilsnåla ståltillverkningen.
Arne Müller, frilansjournalist och författare som bevakar utvecklingen inom den svenska gruvindustrin ur ett miljöperspektiv, bjöds in av Naturskyddsföreningen i Boden att hålla en utfrågning av företrädare för Stegra på stadsbiblioteket. Men med kort varsel fick bolagets representant förhinder och det gick inte att få fram en ersättare.
– Här har vi ett nytt stålverk som visserligen inte är helt fossilfritt och kräver mycket el, men som minskar utsläppen jättemycket jämfört med traditionell ståltillverkning. Samtidigt finns stora problem med det övergripande vägval i klimatomställningen som Stegras stålverk är en del av. Det är helt omöjligt att klara omställningen utan en mycket bättre hushållning med energi och naturresurser, berättade Arne Müller som fick stå ensam på scenen och hålla föredrag istället för utfrågning.
Stegra har varit mer kommunikativa med Naturskyddsföreningens krets i Boden när det gällt ekologisk kompensation och flytt av skyddade växter och groddjur. Industriomställningen i Övre Norrland går ofta före till exempel bevarande av biologisk mångfald. Egentligen får man inte flytta på fridlysta växter men Stegra fick dispens att flytta bestånd av den lilla gula blomman lappranunkel från byggsajten. Den nya växtplatsen blev ett naturmarksområde som finns med i detaljplanen.
Lappranunkel en är en viktig signalart som indikerar att platsen den finns på har egenskaper som gör att det kan finnas andra viktiga arter där.
Påverkan på lokalsamhället
Stegraprojektet beräknas skapa 1 500 arbetstillfällen i regionen. Bodens kommunalråd Claes Nordmark beskriver betydelsen av etableringen så här:
– Utan konkurrens det största som har hänt Boden sedan Bodens fästning byggdes.
För att klara samhällsomvandlingen industriomställningen behövs en rejäl inflyttning enligt Peter Larsson som är regeringens samordnare för industrierna i norr:
– Räkna med inom en femtonårsperiod att norra Sverige kan öka sin befolkning med 100 000 invånare. Och det är radikalt.
Trots anledningarna till optimism finns problem att vänta under de kommande åren när det gäller eltillgång, markkonflikter och samhällsservice. (Läs mer)
När det gäller området kring Gruvberget som påverkas mycket av stålverksetableringen till följd av ny järnvägsdragning har Naturskyddsföreningen önskat mer inventering av arter, fågelholkar, hänsyn till kallkälla och reservat.
Naturskyddsföreningen i Boden har skickat ett yttrande till Bodens kommun angående en fördjupad översiktsplan för nya bostäder i närliggande skogsområden vid Erikslund, Fagernäs och Norra Svartbyn. Naturskyddsföreningen i Boden har också för avsikt att genomföra en egen inventering av området.
Marknad
Vargas Holding som grundades av Carl-Erik Lagercrantz och Harald Mix är en av initiativtagarna – tillsamman med Peter Carlsson till stålföretaget Stegra (och även till batteritillverkaren Northvolt). Till första vd har utsetts Henrik Henriksson.
– Bygget är redan i full sving och vi har till dags dato säkrat 4 miljarder i riskkapital som är till 99 procent privat finansierat. Vi är i slutfasen av att säkra ytterligare drygt 50 miljarder i extern finansiering för projektet, varav 20 miljarder i riskkapital från världsledande institutioner. Ett antal internationella banker och institutioner står för resterande 30 miljarder i projektfinansiering, sa Harald Mix om stålverket i Boden i sitt Sommar-avsnitt i P1 2023.
Stegra har så här långt fått kundordrar om drygt 100 miljarder kronor på hälften av första årets produktion av stål. Det handlar om flera fordonstillverkare, som Mercedes och Scania, och ledande tillverkare inom olika sektorer, till exempel Electrolux och Hitachi, samt större europeiska ståljättar. Det finns förhandsordrar på över 1 miljon ton stål.
Det börjar också ljusna något vad gäller tillgången på el. Stegra ska ha tecknat omkring 2-3 TWh av drygt 15-16 TWh, som angetts som maxtaket för elbehovet, med norska Statkraft och finska Fortum. Stegra säger sig planera för en elförbrukning på 12 TWh per år i full drift.
Ståluppstickaren Stegra har dessutom fått en viktig pusselbit på plats – tilldelning av effekt i elnätet. Nyckeln till att bolaget hann före SSAB var att man ställde sig i kö redan innan projektet var känt.
Gällivare sameby drabbas bland annat av att det ska dras en ny högspänningsledning till stålverket i Boden och att det planeras för tre stora vindkraftsparker där samebyn bedriver sin renskötsel.
Stegra planerar ett stålverk i Portugal eller Spanien där bolaget avser att bygga ny energiproduktion för anläggningen.
– Vi kommer producera så mycket energi som vi använder, berättade Ida-Linn Näzelius vid ett möte på byggsajten med Naturskyddsföreningen i Boden tidigare.
Intressant att känna till är också att vätgas användes för att direktreducera järnmalm i kommersiell, men relativt liten, skala vid ett stålverk i Trinidad och Tobago i Västindien redan 1999.
Summering:
- Stegra planerar att producera stål med en process med vätgas som orsakar bara omkring en tiondel av koldioxidutsläppen från en masugn.
- Stegra tvingas importera järnmalm långväga ifrån. Det påverkar det nya stålverkets miljömässiga trovärdighet.
- Det blir utsläpp till luft av hälsofarliga metaller och stoft samt kväveoxider och svaveldioxid som bidrar till försurning med mera. Bästa möjliga miljöteknik används men volymerna är stora.
- Biologisk mångfald och renskötsel drabbas och får maka på sig.
- Det övergripande vägvalet i klimatomställningen som Stegras stålverk är en del av kan ifrågasättas. Det krävs hushållning med energi och naturresurser för att klara omställningen.
- Många nya arbetstillfällen är positivt för lokalsamhället men problem är att vänta framöver när det gäller eltillgång, markkonflikter och samhällsservice.
- Marknaden efterfrågar fossilsnålt stål.
Fotonot:
1) ”Hållbara investeringar Hur mycket grön omställning har vi (inte) råd med?” Mikael Malmaeus, Eva Alfredsson, Arena idé, 2020.