Stegra
Tillkomst och utveckling
Stegra – tidigare H2 Green Steel – grundades 2020 och planerar att producera stål med en nästintill fossilfri process med vätgas. Vargas Holding, som grundades av Carl-Erik Lagercrantz och Harald Mix, är en av initiativtagarna till Stegra, tillsammans med Peter Carlsson som även är initiativtagare till Northvolt. Som första VD utseddes Henrik Henriksson.
– Bygget är redan i full sving och vi har till dags dato säkrat 4 miljarder i riskkapital som är till 99 procent privat finansierat. Vi är i slutfasen av att säkra ytterligare drygt 50 miljarder i extern finansiering för projektet, varav 20 miljarder i riskkapital från världsledande institutioner. Ett antal internationella banker och institutioner står för resterande 30 miljarder i projektfinansiering, sa Harald Mix om stålverket i Boden i sitt sommarprat i P1 2023.
Redan 2023 hade Stegra fått kundordrar om drygt 100 miljarder kronor på hälften av första årets produktion av fossilfritt stål, och det handlar om flera fordonstillverkare som Mercedes och Scania, samt ledande tillverkare inom olika sektorer som till exempel Electrolux och Hitachi, samt större europeiska stålbolag. Förhandsordrarna uppgick på över 1 miljon ton stål.
Stegras etablering i Norra Svartbyn i Boden beräknas ha en kapacitet på 2,5 miljoner ton stål/år, och beräknas skapa närmare 1500 arbetstillfällen i regionen. Bodens kommunalråd Claes Nordmark beskrev betydelsen av etableringen så här:
– Utan konkurrens det största som har hänt Boden sen Bodens fästning byggdes.
Det nya stålverket i Boden kommer att använda en ny produktionsprocess där vätgas ersätter kol, vilket reducerar koldioxidutsläppen med motsvarande 95 procent per ton stål jämfört med konventionell ståltillverkning. Räknar man med koldioxidutsläppen från produktionen av råvaran järnpellets, elproduktionen och transporterna, med mera, blir siffran i närheten av 90 procent. Det är viktigt att poängtera att det är helt nödvändigt att ställa om ståltillverkningen i världen. Globalt står stålindustrin för 7 procent av de totala koldioxidutsläppen, jämförande siffra i Sverige är drygt 10 procent.
Järnmalmen är en oxid, där järnet är förenat med syre. För att tillverka stål tas syret bort från malmen, en process som idag görs med kol och koks i masugnar. I den nya fossilfria processen tas syret bort från järnmalmen med hjälp av fossilfri vätgas, och resulterar i en så kallad järnsvamp som är en fast produkt. Järnsvampen smälts sedan ned i en ljusbågsugn som drivs med el. Processen blir fossilfri genom användandet av fossilfri el och genom en ökad användning av icke-fossila tillsatser istället för fossilt kol. Processen är likvärdig för Stegra som för Hybrit.
Energi och miljö
Stegra tvingas importera malm från Kanada och Brasilien, efter att ha misslyckats med att sluta avtal om svensk järnmalm med statliga LKAB.
– Lastfartygen går långsamt och de kör på ett sätt som är så klimatsmart som möjligt. Men det är klart det vore önskvärt att ha så korta transportvägar som möjligt, har bolagets hållbarhetschef i Boden, Ida-Linn Näzelius, sagt i en tidigare intervju.
Stegra hoppades länge på att få köpa malm från LKAB:s gruvor i Norrbotten, vilket föll i augusti 2023 då parterna var oense om möjligheterna att frakta på Malmbanan. LKAB menar att kapaciteten på Malmbanan inte räcker till, utan att det krävs dubbelspår på fler ställen. Tar LKAB på sig ytterligare leveranser finns det en risk att de inte klarar av att leverera enligt det långsiktiga avtal man har med SSAB i Luleå. Istället ska Rio Tinto i Kanada skeppa råvara från Labrador Island till Luleå, och lika mycket malm importeras från Vales i nordöstra Brasilien. Samtidigt exporteras idag järnmalm från Norrbotten till Mellanöstern och Centraleuropa.
– Det är inte perfekt. All hållbarhetslogik pekar på att vi borde köpa så lokalt som möjligt, sa Stegras hållbarhetschef i Stockholm, Lars Lundström, vid en gruvkonferens i Kiruna.
Vid bygget av ett stort smältverk finns det miljöpåverkan som inte går att undvika.
– Utsläpp kommer att ske till luft, och för flera ämnen är det inte obetydliga nivåer, enligt Matthis Kaby, industrihandläggare på Naturvårdsverket. Det handlar om ämnen som är hälsofarliga: metaller, stoft, kväveoxider, svaveloxid (som bidrar till försurning) med mera. På förhand är det svårt att ge en exakt bild av utsläppen, då de påverkas av vilka råvaror man kommer använda – till exempel hur mycket svavel som finns i järnmalmen. Järnmalm från LKAB skulle exempelvis ha gett mindre utsläpp än malm från många andra platser i världen.
Arne Müller gjorde beräkningar på just detta i sin bok Norrsken – Drömmen om den gröna industrin. Beräkningarna visade att om Stegra hade använt järnmalmspellets från LKAB hade dessa orsakat utsläpp på cirka 170 000 ton koldioxid. När man däremot använder pellets som ligger på genomsnittet för råvaran som använd i europeiska stålverk, blir utsläppen nästan dubbelt så höga.
– Så visst påverkas det nya stålverkets miljömässiga trovärdighet av valet av råvaruleverantör, skrev Arne Müller på sitt Facebookforum Norrlandsparadoxen.
Stegras tredje största insatsvara är återvunnet skrot, en viktig del av verksamheten.
– Vi försöker hitta balansen mellan tillräcklig produktkvalitet och cirkularitet. Våra kunder i fordonsindustrin säger: “Vår ambition är att bygga en bil av en bil.”. Det är bra, säger vi, men det skrot som finns räcker inte. Det är för låg återvinningsgrad och efterfrågan ökar, säger Lars Lundström.
Till vatten är det i princip inga utsläpp, annat än från personalens parkeringsytor och tak, vilka kommer renas med en damm. Övrigt vatten tas in i processen och cirkuleras inom anläggningen eller avgår som ånga (som i sin tur är ren, då man måste ha rent vatten i kyltornen). Det finns en risk för att det bildas dimma eller lokala snöfall.
Det finns idag redan flera stora punktutsläpp i Norrbotten, och därmed är belastningen lokalt större än i andra delar av landet. Belastningen är dock generellt större i södra Sverige.
– Trots ökade utsläpp i förhållande till andra utsläpp (främst i Luleå), bedömde Mark- och miljödomstolen att verksamheten är tillåtlig både ur hälso- och miljösynpunkt, säger Matthis Kaby. Han har tidigare även sagt i en intervju med SVT att Stegra kommer ha en väldigt bra teknik och i många avseenden låga utsläpp per producerat ton, men i och med att det är så stora volymet så blir det mycket av det.
Framtiden och lokalsamhället
Det kommer att hanteras stora mängder vätgas, som kan vara explosivt vid felaktig förvaring, och andra ämnen som är farliga vid stålverket i Boden. Det har Stegra försökt hantera på bästa möjliga sätt, bland annat genom att lägga vätgastillverkningen så långt bort från bebyggelse som möjligt. Den utredning som bolaget själva gjort kommer fram till att riskerna för en allvarlig olycka är minimala.
Att bygga en högtryckspipeline för vätgas runt Bottenviken, mellan norra Sverige och norra Finland, är en enorm infrastruktursatsning som nu utreds av forskningsinstitutet RISE och Luleå Tekniska Universitet. Tanken är att vid överskott av ström ska vätgas kunna produceras och tryckas in i vätgasnäten och därmed komma andra industrier till del.
Ett stort plus med Stegra är att man har hela ståltillverkningsprocessen under ett tak, vilket gör att man inte behöver kyla ned och hetta upp stålet, vilket sparar massor av energi (1,4 TWh). Det kommer även finnas system för att återvinna energi, men trots detta kommer det finnas ett enormt överskott på värme. Där tittar Stegra på möjligheter för annan typ av samverkan, exempelvis att kunna anlägga växthus eller fiskodlingar i närheten. Även syrgas är en restprodukt som skulle kunna nyttjas. När det gäller tillgången på el börjar situationen bli bättre för Stegra. Å ena sidan gick man tilldelning av effekt i elnätet då man ställde sig i kö tidigt, långt innan projektet var känt för allmänheten. Stegra ska även ha tecknat omkring 2-3 TWh med norska Statkraft och finska Fortum. Man planerar för en elförbrukning på 12 TWh per år i full drift.
Trots anledningarna till optimism finns problem att vänta under de kommande åren när det gäller eltillgång, markkonflikter och samhällsservice. Stegra har varit ganska kommunikativa med Naturskyddsföreningens lokala krets i Boden när det gällt ekologisk kompensation och flytt av skyddade växter och groddjur.
Industriomställningen i norra Norrland går ofta före annat, exempelvis bevarande av biologisk mångfald. Egentligen får man inte flytta på fridlysta växter, men Stegra fick dispens att flytta bestånd av den lilla gula blomman Lappranunkel från byggsajten. Den nya växtplatsen blev ett naturmarksområde som finns med i detaljplanen. Lappranunkel är en viktig så kallas signalart, som indikerar att platsen den finns på har egenskaper som gör att det kan finnas andra viktiga arter där. Den lokala kretsen i Boden har även önskat mer inventering av arter och fågelholkar, samt att man tar hänsyn till kallkälla och reservat när det gäller området kring Gruvberget, som påverkas mycket av Stegras etablering till följd av en ny järnvägsdragning.
