Rönnbäcken
Dalgången Björkvattsdalen söder om Tärnaby är platsen för den planerade nickelgruvan Rönnbäcken. Konsekvenserna av en gruvetablering i Björkvattsdalen för miljö, hälsa, mänskliga rättigheter och framtida generationer är stora. Foto: Erik Sergerstedt
Kritiserad gruva ansöker om snabbspår
Planerna på en nickelgruva i Rönnbäcken utanför Tärnaby har varit uppe på bordet i över ett decennium, och de omstridda fyndigheterna av kobolt på platsen har satt fart på processen igen. Kobolt efterfrågas bland annat av Northvolt, men ännu är det osäkert om det blir en gruva i Rönnbäcken. Det lokala motståndet är stort, och även FN har protesterat.
Rönnbäcken, som ligger i Storumans kommun några mil söder om Tärnaby, är en fyndighet på omkring 600 miljoner ton, med låghaltig nickel och kobolt.
– Projektet har gigantiska effekter om det skulle bli av. Det är i praktiken tre berg som ska schaktas bort, och det är också ovanligt komplicerat kring var man ska placera avfallet, säger frilansjournalisten Arne Müller som bevakar industriomställningen.
Hösten 2024 ansökte prospekteringsbolaget Bluelake Mineral AB om att Rönnbäcken skulle komma med på EU:s lista över prioriterade gruvprojekt, och blev då den första kända svenska ansökan till EU:s nya Critical Raw Material Act (CRMA). CRMA innebär att 17 stycken så kallade strategiska metaller för klimatomställningen (och militärt försvar) kan hamna på ett så kallat snabbspår och få tillstånd på så kort tid som 27 månader. Snabbspåret riskerar både bra miljöprövning och seriös dialog med samebyar, kommuner och närboende.
Halterna av nickel och kobolt i Rönnbäcken är dock väldigt låga: 0,18 respektive 0,003 procent. Det innebär i praktiken att det mesta som bryts på platsen kommer att bli till avfall – mer än 500 miljoner ton gruvavfall ska då deponeras i fjällmiljön och renskötselområdena. Konflikt råder även kring hur malmen skulle transporteras, då Bluelake Mineral föreslår en helt ny vägsträcka söder om Umeälven ner till Storuman, vilken då skulle dras genom relativt obruten natur. Vägsträckan skulle leda till ännu mer konflikter med renskötseln som i området redan är satt under hård press av många olika orsaker.
– Det gör naturligtvis skillnad för renskötseln om det är personbilar och en annan timmerbil, än om det går kanske hundra tunga gruvtransporter per dygn, säger Arne Müller.
FN:s rasdiskrimineringskommitté har uppmanat Sverige att göra om tillståndsprocessen i gruvprojektet Rönnbäcken. Sverige får kritik för att inte ha agerat i enlighet med FN:s konvention mot rasdiskriminering när samebyn inte fått gruvetableringen prövad i domstol, enligt kommittén. De slår också fast att Sverige även bör revidera lagstiftningen så att samerna får ett större inflytande när det gäller användning av mark och andra naturresurser i renskötselområden.
– Vi kan inte se att detta skulle föranleda en omprövning av den aktuella bearbetningskoncessionen då den har givits enligt gällande lagstiftning, säger Maria Sunér, VD på Svemin.
Tolkat i ett större perspektiv däremot, skulle detta kunna påverka framtida processer för all utveckling där land behöver tas i anspråk i norra delen av Sverige. Christina Allard, professor och docent i rättsvetenskap till Luleå Tekniska Universitet, har forskat om samers rättigheter i snart 20 år:
– Kritiken mot Rönnbäcken och Gállok är extremt hård om man förstår det finstilta.