Motsättningarna kring Talga ABs  planerade grafitgruvor utanför Vittangi är ett av exemplen på de många konflikter som uppstått i jakten på metaller. Företagen pekar på att metallerna behövs för industriomställningen. Miljörörelsen varnar för de dokumenterade miljöriskerna med gruvverksamhet. Naturskyddsföreningen i Norrbotten har motsatt sig företaget Talgas gruvplaner bland annat utifrån farhågor för att gruvverksamheten kan påverka den Natura 2000-skyddade Torneälven. Läs mer om gruvor i Naturskyddsföreningens mineralpolicy. 

Den förra regeringen har tillsatt en utredning om att förändra Natura 2000-prövningen och flytta den så att den görs tillsammans med miljöprövningen. Karl Petter Thorwaldsson, näringsminister vid den tiden, sa att utredningen kommit till bland annat för att Boliden ställt krav på detta. Utredningens förslag kommer under 2023.

Northvolts batterifabriken i Skellefteå är ett exempel som visar på hur stora metallbehoven kommer att bli. Visserligen siktar Northvolt på att den återvinningsanläggning som byggs intill fabriken ska kunna stå för hälften av materialbehoven år 2030. Fortfarande kan det dock handla om åtskilliga procent av all kobolt, grafit och litium som produceras i världen för en enda fabrik.*3

Ett annat tecken på att det kommer att vara besvärligt att få fram de ökade mängderna av metaller är prisvariationerna på de ämnen där ökningarna är allra snabbast. Gruvprojekt har startats, stoppats och startats igen i takt med att prisvariationerna. Det i sig innebär att processen med att starta nya gruvor förlängs. Till det kommer naturligtvis resursslöseri och konsekvenser för människor som jobbar i branschen.

Många risker

Om det tekniskt kommer att vara svårt, men troligen möjligt, att öka produktionen av metaller på kort sikt måste man kom ihåg att fler och större gruvor har ett högt miljömässigt pris. Gruvor är en av de branscher som orsakat de allra största miljöproblemen. Riskerna är många. Metaller kan läcka ut i både vattendrag och luft. Vattentillgångar kan hotas av gruvors vattenbehov. Vid en del gruvor måste de stora avfallsmängderna säkras och övervakas under mycket lång tid, för att förhindra stora utsläpp. Det har gång på gång visat sig att dammarna vid gruvor kan orsaka enorm förödelse om de brister. Gruvverksamhet orsaker i allmänhet stora koldioxidutsläpp. Konkurrensen om marken kan vara skarp mellan gruvor och andra verksamheter. Inte sällan har gruvbolag gjort sig skyldiga till grova övertramp mot mänskliga rättigheter. Exemplen på det omfattande miljöproblemen inom gruvbranschen finns tyvärr i överflöd.

Stora kostander

Avfallet från gruvproduktion läggs i regel i stora dammar. Att bygga dessa dammar är en stor kostnad för gruvbolagen, och det kan få bolagen att söka genvägar när de byggs. Sedan bolagen som försökte starta Blaikengruvan i södra Lappland gått i konkurs så visade det sig att gruvan läckte enorma mängder zink och andra metaller till Juktån, ett biflöde till Umeälven. Uppstädningen efter detta kraschade gruvprojekt kommer att kosta samhället ungefär 400 miljoner kronor.

Northland Resources, de tidigare ägarna av järnmalmsgruvan i Tapuli utanför Kaunisvaara, i Pajala kommun, försattes i konkurs i december 2014. Skulderna uppgick till hisnande 14 miljarder kronor. Tystnaden är förvånande kompakt efter den största konkursen i Sverige i modern tid.

Situationen är värst i de fattiga delarna av världen. Men det är verkligen inte så att gruvorna i rika länder är ”gröna”.

Detta är förstås inte ett argument mot att öppna nya gruvor där det är nödvändigt. Däremot är det viktigt att visa på de stora miljöriskerna som är förenade med gruvorna. En del av dessa beror på att  gruvorna drivs av privata bolag som vill maximera sin vinst. Där finns en grundläggande motsättning när det gäller ansvaret för miljön. Att ta långtgående hänsyn till miljön och minska riskerna för olyckor kostar pengar.

Det har visat sig att det inte är lätt att med regler och lagstiftning sätta upp ett staket som begränsar handlingsutrymmet för bolagen. Men en del i miljöriskerna finns där oavsett på vilka villkor gruvorna drivs. Ingreppen i naturen är oundvikligen stora, riskerna för utsläpp till vatten och luft finns där och gruvor kan konkurrera om marken med andra verksamheter. Så under alla omständigheter finns det starka skäl att hålla nere öppnandet av nya gruvor så långt som möjligt.