Februari, 2025

Bostadsmarknaden i ”staan”, som det heter här i Skellefteå hade stått still i 30 år. Svårt att få tag i lägenheter. Så kom klimatkrisen, behovet av elbilar med batterier och därmed Northvolt och det blev ännu svårare med bostäder. Det var tur att Sara Kulturhus med hotell byggdes före batterifabriken för annars hade det nog inte blivit av. Det hade betraktats som höjden av övermod och plötsligt uppkommen högfärd. 

Men om vi börjar med Northvolt, så var det tävling mellan en rad städer i Sverige och Finland om vem som skulle få ”guldägget” i omställningen. Jag var entusiastisk, en tydlig klimatsatsning i stan, fast det var ju inte nåt som skulle förbättra klimatet i Skellefteå förstås. Vem skulle få vara med i det största språnget dittills i ”den gröna omställningen”? Skellefteå hade bra förutsättningar med gott om billig el, lokalt kraftbolag, bra hamn, bra industrimark och en entusiastisk kommunledning. Naturskyddsföreningen var just då främst orolig över om det var värdefull skog, som skulle försvinna när fabriken skulle byggas (det var det inte). En batterifabrik är ju en processindustri som använder diverse råvaror. Batterierna gör klimatnytta genom att  bilarna (och andra som  behöver batterier) kan köras fossilfritt. 

Skellefteå vann och fick Northvolt. På första informationsmötet som vd Peter Carlsson höll hade man valt en stor lokal. Den rymde 850 personer, men alla fick ändå inte plats. Så stort var intresset, som var positivt. Visst fanns motståndare till etableringen. De var av den sort som sa på typiskt skelleftemaner: ”Det kommer aldrig att gå”. Och visst är det speciellt. Företag startas inte år ett och drar till sig ett kapital på kanske 40 miljarder kronor på ett par år och en orderstock på 120 miljarder. Många tyckte det var kul att få ”den gröna omställningen” till stan. Andra var glada för en massa jobb och att stan skulle växa. 

Det blev problem med bostäder. Man kunde hyra ut sin villa för uppåt 70 000 kr/mån. Stan behöver växa med 1000 lägenheter/år i fem år, men nationellt behövdes inte bostäder då, i det konjunkturläget. Fastighetsägare och byggare i Skellefteå fick inte krediter, för de hade ju inte byggt nytt på många många år. Det tog tid innan nationella aktörer kom igång. Det byggdes bostadsmoduler på 9 kvm/st, 2500 tror jag det var som mest. Nya busslinjer kom till. Kommunen har jobbat intensivt med att bygga om infrastrukturen i centrum och underlätta för alla nyinflyttade som dessutom främst pratar engelska. Vid en räkning hösten 2024 uppgav Northvolt att man hade anställda från 135 nationer. Många byggen har överklagats och röster har höjts för att man inte borde förtäta centrum, att man borde bygga utanför stan, att man inte ska behöva köra in i P-hus för att parkera. Det är svårt att plötsligt lära ut stadsplanering till alla i staden. Men det har gått ganska bra ändå. Fast äldre människor, som funderat på att sälja huset (ofta utanför stan) och flytta till centrum, de har fått svårt att hitta bra alternativ.  

Trafiken har tätnat. Det har blivit väldigt många skåpbilar i trafiken. Det startas företag och byggs ut företag som aldrig förr. Stora företag utanför Västerbotten har köpt små i Skellefteå och byggt upp verksamhet. Vi borde ha haft E4 lagd utanför stan för länge sen och om Norrbotniabanan varit klar för ett par år sen, så hade vi visst haft 500 på Northvolt, som pendlat från Umeå. Kommunen har verkligen inte stått med armarna i kors. Man har jobbat intensivt med att få ut E4n utanför stan och förbättra trafikläget. Kommunen kör på biodiesel, på biogas och på el. Det har hänt mycket alldeles oavsett batterifabriken. Hamnen byggs ut och fördjupas vilket Northvolt förväntade sig, för det är enda vettiga sättet att exportera så mycket batterier som man ska tillverka. Tyvärr har inte vår nuvarande regering förstått att bidra till utvecklingen. Man kan faktiskt undra om den tycker och tror att Sverige skulle klara sig bättre utan Norr- och Västerbotten. Det finns ju gratispoänger att hämta här uppe, investeringar som skulle ge ökade skatteintäkter. 

Northvolt i kris  

Men nu har något annat hänt, osäkert vad. Det gick för fort, eller elbilsmarknaden bromsade in, eller kineserna har för bra elbilar, eller företaget klarade inte av planering och start. Northvolt är i alla fall i kris, har inte kapital, har stora skulder. Fabriken står ju där med stor kapacitet och trimmar in sig för fullt, så troligen kommer där att tillverkas batterier även framöver, men vem kommer att äga och styra? Det är fortfarande, efter att 800 sagts upp, ca 3000 anställda. Information om läget för företaget når oss bara som spridda notiser som är svåra att tyda. 

Många underleverantörer går på knä. Bostadsbyggandet har delvis bromsats upp fastän det ännu är stor bostadsbrist. Medan flera nyinflyttade prisar människorna här uppe, lugnet och den vackra och lättillgängliga naturen, så vet vi inte vart detta tar vägen. Blir Skellefteå nån sorts kinesisk koloni, eller är vi bara i ett litet hack i utvecklingskurvan? 

Frågan om ifall elkraften räcker till på sikt, och hur, den frågan syns ännu inte på stan. Det är ju bra att Skellefteå Kraft kan leverera miljövänlig el, men måste den vara så billig för Northvolt och Segra och SSAB och LKAB. Säljer vi ut oss? – Men en ny, bantad vindkraftsplan är under utveckling i Skellefteå. Jag hoppas den tar rätt hänsyn till rennäringen. 

Och häromdan åt jag middag på en nyöppnad arabisk restaurang med mycket god mat. Det hade jag i alla fall för 10 år inte kunnat tänka mig i lilla Skellefteå med 77 322 innevånare varav 33 000 i själva stan. 

Peter Lugnegård, Skellefteå