Kraftledningar
Elnätet är hårt pressat
En utmaning i industriomställningen i norr är kraftnätet – att få energin på rätt plats. Det kommer krävas mycket stora investeringar i elnätet för att det ska vara möjligt att hantera de ökade elbehoven. Hela elnätet måste byggas ut och elsystemet måste fungera, även med en större andel vindkraft där produktionen inte kan planeras. Svenska Kraftnät bad i början av 2022 regeringen om tillstånd att investera över 8 miljarder kronor i förstärkningar av elnätet längs Norrlandskusten. Det går redan idag en högspänningsledning till Svartbyn, där Stegras stålverk byggs. Nu behövs ytterligare en ledning som ska gå från kraftverket Letsi i Lilla Luleälv, och en ny ledning ska dras från Stornorrfors i Umeälven till Skellefteå. Även en ledning som förbinder det svenska och finska elnätet ska förstärkas.
Mycket är ännu oklart när det gäller de investeringar som behövs i norra Sverige. Svenska Kraftnäts förstärkning av förbindelsen mellan norra och södra Sverige kommer att kosta ungefär 80 miljarder kronor. Tobias Edfast är enhetschef för nätutveckling inom Svenska Kraftnät:
– Det vi behöver göra i norra Sverige kan bli lika mycket eller till och med lite mer. När det gäller kapaciteten är det jättestora investeringar som måste göras. Vi har tagit ett första beslut när det gäller utbyggnaden längs kusten, och när det gäller LKABs planer har vi ett första paket som ska klara demonstrationsanläggningen i Gällivare. Det kommer också att behövas ett paket för att förstärka överföringskapaciteten mellan elprisområde ett och två.
En rapport från konsultbolaget SWECO kom fram till att det kommer att behövas investeringar på totalt 668 miljarder kronor i de svenska elnäten fram till 2045. Den största delen av kostnaderna ligger i de lokala och regionala näten.
– Det är inte helt lätt att se hur de enorma summorna ska skakas fram. Men trots detta har jag hittills inte sett någon politisk diskussion om hur det ska lösas, skriver Arne Müller i sin bok Norrsken – Drömmen om den gröna industrin.
Det finns inget enkelt samband mellan ökade mängder el och behov av ledningsnät, utan flera faktorer kommer att påverka hur mycket nätet kommer behöva byggas ut.
– Just nu finns det ett överskott av elproduktion i norra Sverige, men tittar vi framåt kommer det att bli ett underskott. Det är betydelsefullt var den nya produktionen kommer att ligga. Om den ligger nära de platser där behoven av el finns, kommer det inte att behövas lika stora investeringar i elnätet, säger Tobias Edfast på Svenska Kraftnät.
Ekvationen blir också enklare om de företag som kommer att använda stora mängder el kan vara flexibla när det gäller elanvändningen.
– En stor del av elen kommer att användas för att producera vätgas. Det öppnar för möjligheten att minska behovet av investeringar i elnätet. De planer som finns på att bygga en vätgasledning runt Bottenviken skulle underlätta arbetet för Svenska Kraftnät. Att bygga en sån här högtryckspipeline för vätgas runt Bottenviken är en enorm infrastruktursatsning som nu utreds av forskningsinstitutet RISE och Luleå Tekniska Universitet. En pipeline kan transportera väldigt stora mängder energi, säger Tobias Edfast.
Mindre mark skulle behöva tas i anspråk för en pipeline jämfört med att överföra energin via kraftledningar. Det är därmed tänkbart att det då skulle kunna få, jämförelsevis, mindre påverkan på renskötseln och biologisk mångfald.
Svenska Kraftnät arbetar med att en utveckla en digital tvilling av det svenska kraftsystemet, även kallad Kraftsystemhubben. De ser att ett utvecklat datautbyte är en viktig pusselbit för att de ska kunna ta sin roll i energiomställningen, och att de ska kunna räkna på nätet så att de inte kör sönder det. Svenska Kraftnät arbetar också intensivt med att korta tiden för att gå från beslut till att nya ledningar byggs. I norr har en samrådsgrupp bildats med bland annat kommuner och regioner för att underlätta planeringen.
– Det kommer att vara möjligt att bygga ut nätet efter de nya behoven, men det är inte säkert att det kommer att gå riktigt så snabbt som företagen bakom de nya industrierna hoppas på, menar Tobias Edfast.
Svenska Kraftnät har bara ansvar för en del av elnätet. De regionala elnäten ägs av privata och kommunala bolag, och där finns ett större investeringsbehov, inte minst för att ersätta föråldrade delar av nätet. Svenska Kraftnät och de olika nätbolagen har en svår uppgift framför sig, och det finns en mängd okända variabler. På några få år har önskemålen om framtida elanvändning mångdubblats i Sverige.
Det är troligt att det kommer byggas många vindkraftsanläggningar, men var de kommer att ligga och hur många som kommer att ligga på land respektive till havs är väldigt oklart. Det är möjligt att det kommer att byggas en pipeline för vätgas runt Bottenviken, men om och när är inte känt. Det finns andra tänkbara tekniska lösningar för att balansera ett elsystem där andel vindkraft och solenergi är stort, men det är oklart vilka lösningar som kommer att väljas. M-KD-L- regeringen och samarbetspartiet SD har öppnat upp för ny kärnkraft. Frågan är dock om det finns något bolag som tror på denna relativt dyra form av elproduktion, och ännu mer oklart är det när eventuella nya reaktorer kan vara i drift. Allt detta är saker som idag i huvudsak styrs av marknadskrafter. Merparten av den nya vindkraften har byggts i de två nordligaste elprisområdena, där det i nuläget finns ett stort elöverskott. Sedan 2021 har prisskillnaden mellan norra och södra Sverige varit mycket stor, och kopplingen mellan var det finns behov av el och var produktionen byggs ut har brustit.

Kraftledningars miljöpåverkan
Mark- och miljööverdomstolen valde 2022 att inte ge Gällivare skogssameby prövningstillstånd gällande en vindkraftsanläggning i Hällberget, Överkalix kommun. Det innebär att Vasa Vind, som ägs av ett nederländskt pensionsbolag, har rätt att bygga ett industriområde med vägar, vindkraft och kraftledningar i ett orört och känsligt naturområde i Sápmi. Gällivare skogssameby väntas också påverkas av en ny 400 kilovoltsledning mellan Letsi i Jokkmokks kommun och Svartbyn i Boden i Norrbottens län.
Jokkmokks kommun har motsatt sig att Svenska Kraftnät bygger den nya kraftledningen mellan Letsi och Svartbyn. Ledningen är helt avgörande för att Stegra ska kunna driva sitt stålverk i Boden och för övriga etableringar och företag i Luleå. Den nya kraftledningen byggs parallellt med befintliga ledningar. Naturskyddsföreningen i Bodens reaktion i ett tidigt skede var att “nyckelbiotopsområden kommer att påverkas. När naturvärden påverkas ska kompensation utgå för att ges skydd på en annan plats med minst lika höga naturvärden”.
Fågeldödligheten vid luftledningar är en av de ekologiska effekterna av kraftledningar. Detta gäller framför allt större fågelarter, som kan dö eller skadas allvarligt antingen vid kollision med ledningar eller av strömgenomföring vid stolpar och transformatorer. De fågelarter som är mest utsatta för att kollidera med ledningar är sådana med sämre manövreringsförmåga i luften, som exempelvis svanar, gäss, änder, storkar, tranor, hönsfåglar och vissa vadararter. Strömgenomföring drabbar främst arter som använder ledningsstolpar som bo-, eller sittplats, såsom rovfåglar, ugglor, storkar och kråkfåglar.

Ingen kontroll över produktionen
Energikontor Norr, som ägs av kommunerna och regionen i Norrbotten, har tagit fram en rapport om de framtida energibehoven i regionen. Där konstaterar man att de inte kan “se att det idag är någon aktör som tar helhetsansvaret för den energiomställning Norrbotten står inför”. Rapporten konstaterar även att ägarna till elnätet har skaplig koll på var de nya behoven av el kommer att uppstå, men de har ingen kontroll över produktionen. Så här beskriver man läget i rapporten:
“De har däremot inget långsiktigt ansvar för att säkerställa att det tillkommer ny elproduktion, om det skulle behövas utan det behovet förväntas tillgodoses av marknaden. Elnätsägarna har heller inget ansvar för att peka ut var det skulle vara lämpligt med mer produktion, även det ansvaret ligger på marknaden att identifiera. Vidare har elnätsägarna inte heller något ansvar för att se eller peka på hur flexibilitet av olika slag skulle kunna underlätta förutsättningarna för omställningen.”
Att ställa om dagens elproduktion till förnyelsebara energikällor, och dessutom täcka in enorma ökningar av elbehoven inom ståltillverkningen och en rad andra industribranscher, skulle kräva att takten på utbyggnaden mångdubblas. För att inte tala om vad en omställning genom massiv elektrifiering av industrin skulle innebära för de globala koldioxidutsläppen.
– Om man ändå tänker sig att utvecklingen skulle gå i den riktningen så infinner sig nästa problem, menar Arne Müller. Det kommer att behövas mycket metaller för att bygga alla vindkraftverk, solpaneler, batterifabriker och kraftledningar. Enorma mängder metaller.
Både de gamla välkända, som stål och koppar, och ämnen som blivit eftertraktade på senare år, som litium, kobolt och sällsynta jordartsmetaller. Frågan som Arne Müller ställer sig är:
– Kommer det vara möjligt att gräva upp alla dessa metaller, och vilka kommer konsekvenserna bli för miljö och människor?