Klimat
Mänskligt orsakade klimatförändringar
2024 blev det hittills varmaste årets som någonsin registrerats sedan temperaturmätningarna inleddes 1850, med en global medeltemperatur som var 1,6 grader över den förindustriella nivån. 2024 var även först året där den genomsnittliga temperaturen översteg 1,5 grader. Dessutom är varje år under det senaste decenniet ett av de tio varmaste som någonsin har registrerats.
– Utvecklingen går åt fel håll, säger klimatforskaren Michael Tjernström till DN i januari 2025.
Mänskligt orsakade klimatförändringar var den största orsaken bakom de extrema uppmätta temperaturerna i både luft och hav. De senaste åren har präglats av extrema väderhändelser, med kraftiga stormar och regn och översvämningar, till värmeböljor, torka och skogsbränder. Även havstemperaturerna nådde rekordnivåer, och i Arktis och Antarktis var isutbredningen långt under genomsnittet. Även halterna av koldioxid och metan nådde nya rekordnivåer. Att klara av att hålla den globala uppvärmningen under 1,5 grad kräver att kurvan för koldioxidutsläpp börjar gå nedåt inom de närmsta tre-fyra åren.
– Alltså det som FN:s klimatpanel IPCC angett som den enda framgångsrika vägen för ett stabilt och hanterligt klimat. Så det är väldigt mycket som står på spel de närmaste åren, säger Johan Rockström, professor i miljövetenskap.
Michael Tjernström är starkt skeptisk, då varje år med en uppvärmning över 1,5 grader är allvarligt och innebär att det hela tiden blir svårare att klara 1,5-gradersmålet.
– Men jag har aldrig trott att 1,5-gradersmålet skulle vara möjligt, det sa jag redan när Parisavtalet slöts 2015. Just nu pekar det snarare på 2,5-3 grader, om alla länder uppfyller vad de har sagt att de ska göra.
Isfritt Arktis
Från Arktis kommer larmrapporter om ett allt mindre istäcke, och den riktigt tjocka flerårsisen har i princip helt försvunnit. En ny studie visar dessutom att Arktis kan bli isfritt sommartid redan år 2030, vilket är tidigare än man trott. Under de senaste decennierna har Arktis dessutom värmts upp fyra gånger så snabbt som resten av världen. Michael Tjernström som även varit forskningsledare på isbrytaren Oden, sa till Vetenskapsradion Klotet i Sveriges Radio att:
– Det finns ett helt ekosystem som är anpassat till att det finns is kvar, djur- och växtarter i Arktis som lever på och av isen. Och det är klart att om all is smälter bort så blir de helt enkelt utrotade, då de inte har någonstans att ta vägen. I de allra värsta klimatscenarierna befarar vi att isen kommer vara borta hela sommarsäsongen, inte bara i september.
Ett isfritt Arktis under sommaren skyndar på klimatförändringarna, då albedoeffekten gör att hela jordens klimatsystem förändras.
– Arktis ska vara ett område som är täckt av snö och is, som reflekterar bort mycket solstrålar. När isen försvinner börjar havet absorbera solstrålning, och havstemperaturerna kommer att gå från ett par minusgrader, som de ska vara, till flera plusgrader. Det förändrar helt förutsättningar för det liv som finns där, säger Michael Tjernström.
Antarktis brukar beskrivas som en sovande jätte i klimatsammanhang, med de enorma ismassor som finns där. Forskare ser nu tecken på att det som hänt under en längre tid i Arktis, också börjar ske i Antarktis, men på ett annat sätt. Arktis is smälter ovanifrån på grund av en varmare atmosfär, medan Antarktis främst påverkas av allt varmare vatten som smälter isen underifrån. Osäkerheten är stor kring hur mycket den här isen kan smälta och därmed bidra till havsnivåhöjningen. Enligt en sammanfattning i IPCCs klimatrapport visar den senaste forskningen på att det kan handla om mellan 50 centimeters till hela 5 meters havsnivåhöjning de närmaste 150 åren.
En mer intensiv vattencykel
Forskare har länge oroat sig över att väderfenomenet El Niño kommer att ta död på havens korallrev. Korallreven är världshavens mest artrika områden, och om reven dör bort riskeras den biologiska mångfalden i haven då många arter som livnär sig på reven förlorar sina hem. Om genomsnittstemperaturen på jorden höjs med endast 1,5 grader försvinner 70-90 procent av världens korallrev. 99 procent försvinner om temperaturhöjningen når 2 grader, enligt FN:s klimatpanel IPCC.
– Problemet är att den nuvarande klimatförändringen går så snabbt. El Niño kommer också oftare nu, jämfört med förr om åren, och ligger kvar lite längre än tidigare, säger marinekologen Fredrik Moberg vid Stockholms Universitet till TT.
Erik Kjellström är professor i klimatologi vid SMHI:
– Det är ungefär 90 procent av extravärmen från den förstärkta växthuseffekten som går ner i haven, och som nog bidrar till att värma upp dem. Haven tar också upp ganska mycket koldioxid, och här även där en viktig roll – att bidra till att ökningen av koldioxid i atmosfären inte blir så stor som den annars kunnat bli.
Enligt Johan Rockström finns det en stark koppling till den globala uppvärmningen.
– Vi kan omöjligen frikoppla det faktum att vi har superstarka El Niño- händelser från att vi har skapat energiobalans på hela planeten genom våra utsläpp av växthusgaser. Det är känt att den globala uppvärmningen skapar mer vattenånga, som ger en mer intensiv vattencykel. Det innebär att alla extrema väderhändelser har en koppling på ett eller annat sätt till den globala uppvärmningen. Det vi nu sett i Europa på senare år är en ökningstakt med mer torka, översvämningar och värmeböljor om man tittar på en femtioårsperiod. Utmaningen är att sätta fingret på statistiskt verifierbara förändringar.
Fönstret för att klara endast 1,5 graders uppvärmning håller på att stängas väldigt snabbt, och når vi inte målet kommer vi med stor sannolikhet se mer – och värre – extremväder.
– Vi måste vara beredda, och bygga upp en beredskap för det, framför allt när det gäller livsmedelsförsörjning men också färskvattentillgång och klimatanpassningar när det gäller värmeböljor och liknande. Det är helt nödvändigt. De fattigare delarna av världen kommer ha större svårigheter, framför allt med livsmedelsförsörjningen, vilket kan destabilisera en del samhällen. Det måste vi utan tvekan vara beredda på under den kommande femårsperioden, säger Johan Rockström.
Jetströmmen bromsar in
Europa är en av de regioner i världen där vi ser den största ökningen av extrema väderhändelser, som torka, värmeböljor och översvämningar, om man tittar på frekvens och amplitud. Johan Rockström, som också är medförfattare till boken En jord för alla: en överlevnadsguide för mänskligheten:
– Det ena är att man ska ha klart för sig att den norra hemisfären värms upp snabbare än den globala medeltemperaturen. Så vi ligger redan någonstans kring 2 graders uppvärmning i norra delarna av Europa och till och med 3 grader och mer när vi går upp i Arktis. Det andra är att vi ser tecken på att den polära jetströmmen, som styr låg- och högtrycksförflyttningar från Nordatlanten in över Europa, bromsar ner. Det kan låsa in hög- och lågtryck, som då kan förklara att vi får mer ihållande torrperioder men också mer ihållande intensiva nederbördsperioder.
När temperaturskillnaden är relativt liten mellan nord och syd blir jetströmmen svagare och viker av mer mot norr och söder, i slingor som kallas för Rossbyvågor. Jennifer Francis, senior forskare vid Woodweel Climate Research Center, skriver i sitt kapitel i Grets Thunbergs Klimatboken:
“När jetströmmens vågor är stora tenderar de dessutom att röra sig långsammare österut, vilket innebär att det väder de genererar också rör sig långsammare. Resultatet är att vi får vädertillstånd som blir mer långvariga – oavsett om de är varma, torra, blöta, kalla eller till och med ruggiga. Åtminstone är detta teorin.”
Klimatförändringarna hotar också Golfströmmen, som har avgörande betydelse för att norra Europa har så milt klimat för sina breddgrader. En kollaps skulle leda till ett avsevärt kallare klimat i Sverige.
Metanet är inte medräknat
Det finns också en stor utmaning när det gäller metan.
– Metankurvan går uppåt, och det är inte bara de naturliga förlusterna av metan som då är orsakade delvis av upptining av exempelvis permafrost och smältande isar, men också genom boskap- och husdjurssektorn, samt industri och vägtrafik.
Den sjätte IPCC-rapporten gav mänskligheten en återstående global kolbudget på ungefär 500 miljarder ton koldioxid, för att ha femtio procents chans att hålla målet på 1,5 grad.
– I rapporten finns en fotnot till tabellen som säger att metanet inte finns med i modellerna och att det kan addera ytterligare 200 miljarder ton koldioxidekvivalenter, säger Johan Rockström.
Minskad avverkning för klimatet
Naturen själv har en avgörande roll i kampen mot klimatförändringarna, och den svenska skogens klimatnytta handlar i första hand om minskad avverkning, menar Stig-Olof Holm, universitetslektor vid Umeå Universitet med hänvisning till en forskningsartikel:
– Huvudargumentet för att inte avverka skog är att träd som avverkas i flertalet delar av världen inte hinner ersättas i tid av nya träd innan vi ska nå nettonollutsläpp av växthusgaser globalt. Det ska ju ske innan vi passerar 1,5 – 2 graders uppvärmning, och då måste vi enligt IPCC-rapporterna ner till nettonoll omkring år 2045-2050. Men kolåterbetalningstiden för svenska skogsekosystem rör sig om minst 100 år.