Januari 2025

Under hela mitt yrkesverksamma liv var taigaskogen i norr min hemvist. 

Jag lärde mig att söka skydd och överlevnad i skogen redan under mina grundutbildning 1960 – 1961 vid det dåvarande regementet I 5 i Östersund. Efter att ha blivit yrkesofficer 1963 sökta jag mig längre norrut till Arméns jägarskola i Kiruna. Kiruna har sedan varit min fasta bas och jag har alltid återkommit hit efter utflykter på olika militära uppgifter annorstädes. K 4 (Norrlands dragoner) var min hemvist under tre år under 1980-talet. Här utbildas också jägarsoldater på samma sätt som i Kiruna med skogen som den bästa vännen. Skogsmarker utgör själva basen och förutsättningen för våra jägarförband som i händelse av ofred utbildas för att långt in på fientligt territorium kunna attackera och störa angriparen. Jag har sovit i de täta granarnas skydd med och utan sovsäck, letat efter torrakorna för värme och matlagning och även sovit i små och stora tält efter mycket snöskottande. Under den täta granen kunde en liten eld också döljas, då röken silades ut genom de täta grenarna. Jag rekognoscerade baser för mitt jägarkompani i gammelskog nära gränsen i öster och fann områden där jag var övertygad att ingen skulle hitta oss. Detta var långt innan drönare i alla olika format hade förändrat ”spelplanen”. 

De unga åren som officer med ständig verksamhet ”i fält” övergick efterhand till mera skrivbordsverksamhet men återkommande övningar gav mig regelbundet alltid tid för fältlivet och skogen. 

Så en bit in på 2000-talet var mitt militära liv slut och jag fick andra uppgifter, men resorna i Norr fortsatte. I ett sent uppvaknande såg jag plötsligt gigantiska hyggen, där det tidigare hade varit gammelskog. Tallplanteringar med contorta sköt i höjden och utan annan egentlig markvegetation. Gruvorna, som jag tidigare bara betraktat som förutsättningar för uppehälle, började irritera mig med sina enorma gråbergsupplag och märkliga utsläpp och för att inte tala om gigantiska sand-och slammagasin. Vad hade egentligen skett med Luleälvarna när elektrifieringen hade tagit fart under 1900-talet, dammarna byggdes och samiska bosättningar dränktes under vattenmassor? Frågorna hopade sig. Hur hanterar vi egentligen våra barns och barnbarns natur och framtid? Tankarna snurrade mer och mer runt i mitt sinne. Jag ville lära mig mer och blev så medlem av Naturskyddsföreningen. 

Kiruna kretsen i Norrbotten blev nu min nya ”grundskola” och den främste magistern var Per-Erik Mukka. På utflykter och exkursioner lärde han mig och många andra växter och  om träd på ett fint och bra sätt. Talet om ”lågor” var till en början obegripligt. Jag såg inget som brann och trodde att jag hade dålig syn tills jag dristade mig att fråga och fick  ”låga” förklarad. 

Jag blev så invald som ledamot i länsförbundets i Norrbotten styrelse, och då någon ”ansvarig” för gruvärenden inte fanns men behövdes, så tog jag på mig uppgiften. Helt ovetande om vad jag hade gett mig in på.

Första uppdraget blev att försöka stoppa Bolidens avsedda nya gruva i Liikavaara vid Aitik utanför Gällivare. Yttrande över ansökan och Miljökonsekvensbeskrivning (MKB) borde skickas in och så blev det efter oändligt många timmars studier och vägledning av professor Olov Holmstrand. Vi drev vår avstyrkan till Högsta domstolen (HD) men fick aldrig prövningstillstånd. Nu är skogen avverkad, tre byar med människor inlösta och avhysta, E 10 omdragen och med nya hinder för samebyn. Allt detta för 12 års brytning och maximering av vinsterna i Gällivare området. Boliden vill där nu också starta om Nautanen. Vidare så vill Boliden åter starta gruva i Pite älvdals omedelbara närhet i Laver. Grafitgruvan utanför Vittangi har vi hittills kämpat med näbbar och klor för att stoppa och nu är en skrift på väg till EU-kommissionen efter det att HD inte heller där ville ge oss prövningsrätt.

Alla gruvärenden finner du som läsare på annat ställe i Klimatanalysen. Fundera över hur den så kallade gröna omställningen gynnas av dessa gruvprojekt eller det nya stålverket som Stegra bygger i Boden. Stegra AB (tidigare H2 Green Steel AB) avser att starta en produktionsanläggning för stål strax utanför Boden. Produktionen ska ske genom vätgasreduktion av järnmalm och då bildas järnsvamp. Järnsvamp och inköpt skrot kommer sedan smältas i ljusbågsugn. Import av malm avses ske från Sydamerika och Sydafrika – grönt så det förslår. 

ANSLUT DIG I KAMPEN MOT GRUVOR PÅ FEL STÄLLEN OCH NYKOLONISERINGEN I NORR 

Björn Lundquist, tidigare gruvansvarig i länsförbundets i Norrbotten styrelse