Gállok

Samebyarna Jåhkågasska och Sirges samebyar samt Naturskyddsföreningen har ansökt om rättsprövning av regeringens beslut att ge bearbetningskoncession för en gruva i Gállok. 

Karin Beland Lindahl, forskningsledare på Ájtte – Svenskt fjäll- och samemuseum och biträdande professor i statskunskap vid Luleå tekniska universitet hänvisar till en artikel, som hon tycker är intressant, skriven av samebyarnas advokater med rubriken: 

”Sedan när fick juridik bli politik i vårt svenska rättssamhälle?”

Före resan till Gállok säger Jan Erik Läntas kusin renskötaren Rickard Länta, också Jåhkågasska sameby, på telefon:

– Det här är en strid som vi inte valt. Först och främst är det väldigt psykiskt jobbigt. Det vardagliga livet hamnar lite på sidan om. 

“Det är ju faktiskt framtiden som tas ifrån en” – En hälsokonsekvensbedömning från Umeå universitet, med anledning av den potentiella gruvetableringen i Gállok/Kallak, svenska Sápmi, bekräftar bilden.

Den planerade gruvan med dagbrottet ligger på Jåhkågasska samebys marker, där den skulle hindra den årliga förflyttningen av renarna, som också skulle påverka grannsamebyarna Sirges i norr ooch Tuorpon i söder genom att renarna trängs över på deras marker. 

– Den omöjliggör den traditionella renskötseln i Jåhkågasska sameby, säger Jan Erik Länta. 

Bolaget har erbjudit pengar I ersättning. 

– Renar äter inte pengar. Det är inte ens aktuellt, det finns inte på kartan, säger Rickard Länta.

Byarna Björkholmen och Randijaur skulle också påverkas kraftigt av närheten till gruvan. 

Vattendelare

På vägen upp till Gállok stannar vi till vid kraftstationen Parki i Lilla Luleälven, 

Jan Erik Länta, från Jåhkogasska sameby, blickar ut över det som var sjön Parkijaur med samisk kultplats, men som nu är överdämd till ett vattenmagasin, med varierande vattennivåer.

– Innan kraftverksdammarna byggdes omkring 1950-talet använde man isarna att flytta renarna på. Men den här sjön kör vi aldrig skoter över på vintern. Det går aldrig numera att flytta med renar över den här isen. Du kan bara hålla dig i viken. Det går inte heller att fara över nästa sjö, utan man måste hålla sig på södra sidan fram till Kvikkjokk-vägen. 

Oro finns för att klimatförändringarna också påverkar isarna och orsakar de oväntade vattenflödena på senare år.

På andra sidan magasinet finns grannsamebyn Sirges. 

– Vi har inte så stora marker att röra oss på på grund av kraftverksdammarna, förklarar Jan Erik Länta. 

Naturfotografen mm Tor Tuorda pekar mot berget Ájtek, dit vi ska sedan, som har utsikt över Gállok på sluttningen nedanför och med Sareks nationalparks vita fjälltoppar vid horisonten. Átjek betyder åska på lulesamiska och har setts som ett heligt berg.

Tor flyttar pekhanden lite i sidled.

– Från berglandet till den där lilla dalen tönker man bygga gruvdammen, säger han. 

Vad gäller hanteringen av gruvavfalls-anläggningarna ser Naturskyddsföreningen flera risker och brister i ansökningshandlingarna. Till exempel bedöms avfallet inte innehålla några föroreningar baserat på en undersökning av ett antal prover från borrkärnor som Naturskyddsföreningen menar inte är ett tillförlitligt underlag för att bedöma innehållet i vare sig gråberg eller anrikningssanden. Påståendet i Miljökonsekvensbeskrivningen,  att Parkijaure och Randijaure status vad gäller miljökvalitetsnormer inte riskerar att försämras är därför grundlöst. Det finns också flera frågetecken vad gäller vattenhanteringen som ju också hänger ihop med hur gruvavfallet ska hanteras. Det saknas till exempel en dimensionering av anläggningarnas storlek för att hantera årstidsvariationer. Sjön Gállakjávrre planeras att användas för mellanlagring av smutsigt gruvvatten vilket Naturskyddsföreningen  ser väldigt allvarligt på. 

Historia och naturvärden

Det finns en hel del kulturlämningar på det område som nu ska bli sandmagasin. 

– Jag for hit i somras tillsammans med en arkeolog. Hon hittade flera härdar och fornminnen, som de hade missat i miljökonsekvensbeskrivningen, säger Tor Tuorda.

Det är ett historiskt kulturlandskap som kallas Tjäruborgarens land med många spännande berättelser, bland annat från sekelskiftet mellan 1600- och 1700-talet.

Vi färdas vidare från kraftverksdammen i ett låglänt landskap. 

– Ja, det här blir sandmagasinet, där vi åker nu, gruvans sopstation, gruvdammen, säger Tor Tuorda. 

På berget Roavoajvve ovanför ligger ett större sammanhängande unikt skogsområde. Området har urskogskaraktär och naturvärden motsvarande naturreservatsklass enligt länsstyrelsens bedömning. Dessa naturvärden har inte uppmärksammats i bolagets miljökonsekvensbeskrivning,  där större delen av skogsområdet istället har klassats som ett område med endast ringa naturvärden.   

Även i ett område nedanför, som Naturskyddsföreningen i Jokkmokk inventerade sommaren 2023, är artrikt.

– Så det finns otroligt många värden och naturvärden som inte finns kvar på andra ställen. För i övrigt är det mest bara plantageskogar och inga barktäkter och andra samiska spår bevarade, säger Tor Tuorda.

Representanter för Naturskyddsföreningen vittnade under rättegången i Högsta förvaltningsdomstolen. De visade bland annat på brister i miljökonskvensbeskrivningen, MKB:n, gällande bedömning av och effekter på naturvärden. 

De presenterade också alla arter på det planerade gruvområdet som omfattas av artskyddsbestämmelser, och som är mångdubbelt fler än vad bolagets konsulter rapporterat om. 

Naturvårdsarter är ett samlingsbegrepp för rödlistade arter, fridlysta arter och signalarter. Ju fler naturvårdsarter och signalarter man hittar, desto högre sannolikhet är att skogen har höga naturvärden.

–  En sådan art är lunglav, som finns i Gállok till exempel. Lunglaven är stor och grann. I torrt tillstånd är den grågrön men när man häller vatten på den blir den alldeles illgrön, säger Amanda Tas, miljövetare och naturvårdare från Skydda Skogen.

Amanda Tas inventerade skog i Gállok 2022.

– Det var en fantastiskt fin skog! Det har framhållits att det inte finns några höga naturvärden kvar där (från gruvbolagshåll, reds. anm). Men av det som finns kvar av det som fortfarande har kontinuitet I sig, är superfina skogar. Vi hittade spår av tretåig hackspett och knärot och doftticka.

Tretåig hackspett har minskat väldigt mycket i Sverige under de senaste 70 åren, sedan det storskaliga skogsbruket inleddes, eftersom den behöver stora sammanhängande skogsområden. Arten har ett typiskt sätt att hacka ringar av små hål runt trädstammar, troligtvis för att komma åt saven.

– Doftticka växer ofta på samma sälgar som lunglav. Dofttickan är en vit vedsvamp, som doftar jättestarkt och jättegott. Man kan känna den på 50 meters håll. De är jättefina! Det var en ganska gedigen artlista. Vi hittade även en rödlistad vedsvamp som inte alls är särskilt vanligt idag. minns Amanda Tas från inventeringen. 

De få  fridlysta arterna som bolaget har rapporterat om är  korallrot och revlummer samt storlom som omfattas av Fågeldirektivet. 

Kanotled Kvikkjokk-Jokkmokk och annat frilutftsliv och rekreation mm berörs av den planerade verksamheten.

Motståndet

Vi kommer fram till en färgglatt målad vägbom. Det var här i närheten, vid en öppning bland träden, som Camp Gállok låg. Det var det brittiska Beowulf Minings beställda provborrningar som gav upphov till en första våg av direkt motstånd under 2013, med ett protestläger och en vägspärr som hindrade maskinerna.

Det blev en intensiv sommar av engagemang, oro, vänskap och nya blockader som byggdes i samma takt som de raserades av poliserna. En 85-årig renskötare genomförde en sittblockad. Människor från olika delar av världen kom för  stödja kampen sida vid sida med lokalbefolkningen. Jojkar, ceremonier, konstinstallationer, poetry slams, workshops, föredrag, växtvandringar, möten, lek och konflikter blandades med berättelser runt elden.

Fallet Gállok hade fått stor allmän uppmärksamhet efter ett uttalande av dåvarande ordföranden för Beowulf Mining, Clive Sinclair-Poulton, 2012. Vid ett aktieägarmöte i Stockholm visade han en bild av ett till synes tomt landskap: 

”En av de vanligaste frågorna jag får är: Vad ska lokalbefolkningen säga? Jag visar dem den här bilden och säger: Vilken lokalbefolkning?”

Det var främst en blunder för att han faktiskt sa det så öppet.

Hotet mot framtiden för renskötseln i området, övertrampen mot redan svaga urfolksrättigheter, utländska investerares utnyttjande av resurser, föroreningar av vatten-ekosystem och dricksvatten, risken för en ännu större miljökatastrof vid en gruvdammsolycka, damning från dagbrottsbrytningen och utsläpp av växthusgaser kopplade till gruvan och dess logistik, är bland de viktigaste argumenten som lyfts i motståndet mot ännu en järngruva på samiskt territorium.

Jan Erik Länta berättar att en halv kilometer längre fram ska vi göra upp en liten eld och fika. 

Och väl framme där får den som tar några steg bort från lägerelden, verkligen se den fantastiska utsikten över älven och nationalparken Sareks vita fjäll som fond, men också en delar av det redan skogsavverkade planerade gruvområdet på sluttningen under. 

– Skogsnäringen har en stor påverkan, man avverkar för stora skogar i för hög takt, säger Jan Erik Länta. 

Vi kan ha varit på ett område med våra renar. Nästa år kanske vi behöver en mycket större yta för samma renar och samma period, för då har ju skogar försvunnit som de inte kan använda, säger Jan Erik Länta. 

Det unika för renen på vintern är att den äter lav. Den konkurrerar inte med något annat djur om föda under vintern. Mest marklav, men även trädlav och hänglav. 

– Hänglaven kommer den åt på våren när det blir storm och den sprids ner på marken. Det är väldigt viktigt i mars, april och början på maj också. För ofta blir snötäcket hårt med skare på våren. Då kommer renen åt mat när den inte kan gräva sig till backen. Hänglavskogar är ju jätteviktiga för dem, säger Jan Erik Länta.

När marklavarna är täckta av skare eller is är hänglavarna i den gamla skogen helt avgörande för renens överlevnad.

Hotar världsarvet Laponia

Världsarvet Laponia är ett mixat och kultur- och naturarv. Det instiftades både för att skydda den unika naturen och för att ge skydd åt kulturlandskapet och den fortfarande livskraftiga samiska kulturen, där renskötseln är en del.

– Den renskötsel som är i Laponia under vår, sommar och höst är ju samma renar som har sitt  vinterbete runt Gállok. Skulle det vara en gruva där skulle det kännas lite svårt att ha kvar statusen som kulturarv, säger Jan Erik Länta.

Unescos världsarvskommitté har tagit beslut om särskild övervakning och platsbesök av Unesco och dess rådgivande expertorgan, med anledning av att regeringens beslut om att bevilja bearbetningskoncession för gruvutvinning i Gállok (Kallak) anses riskera att påverka världsarvet Laponia. Beslutet innebär att Unescos världsarvskommitté kommer att följa och särskilt bevaka skyddet av Laponias värden och status som världsarv .