Hybrit

Tillkomst och utveckling

Hybrit – Hydrogen Breakthrough Ironmaking Technology – drog Sveriges blickar till sig då Hybrit presenterar en helt ny teknik för att leverera fossilfritt stål i industriell skala. Projektet ägs av SSAB, LKAB och Vattenfall, och startade 2020 med en pilotanläggning i Luleå efter att forskning och planering pågått sedan 2016. Projektet har beskrivits som en av de största industriella satsningarna i Sverige någonsin, men har även kritiserats för den stora inblandningen av staten. Hybrit har erhållit, och förväntas erhålla mer, stort offentligt stöd som subventioner, billiga lån och kreditgarantier från svenska myndigheter samt EU.

Varför Hybrit?

Stål kan tillverkas på två sätt: antingen genom återvinning, eller genom att använda järnmalm som råvara. Hybritprocessen går ut på att använda järnmalm, men i form av järnmalmspellets. Den malm som idag bryts i LKAB:s gruvor för vidareförädling i SSAB:s stålverk, anrikas och sintras till järnmalmspellets. Idag sker sintringen med fossila bränslen, men inom ramen för Hybrit har istället biobränslen använts i LKAB:s malmförädlingsverk. 

Järnmalmspelletsen fraktas idag för vidareförädling till SSAB:s anläggningar i Luleå, Oxelösund och finska Brahestad. 

Järnmalmen är en oxid, där järnet är förenat med syre. För att tillverka stål tas syret bort från malmen, och idag görs denna process med kol och koks i SSAB:s masugnar. I Hybritprocessen tas syret bort från järnmalmen med hjälp av fossilfri vätgas, och resulterar i en så kallas järnsvamp som är en fast produkt. Järnsvampen smälts sedan ned i en ljusbågsugn som drivs med el. Processen blir fossilsnål genom användandet av fossilfri el och genom en ökad användning av icke-fossila tillsatser istället för fossilt kol. 

Inom Hybritprojektet ingår det även att utveckla produktion av vätgas med hjälp av elektricitet, samt att lagra den producerade vätgasen. Planer finns på ett vätgaslager på 100-120 000 kubikmeter, motsvarande 100 GWh el omvandlad till vätgas, som då ska kunna försörja järnsvampstillverkninggen i 3-4 dagar. 

Energi och miljö

Dagens användning av kol för omvandling av järnmalm ger enorma utsläpp som följd. SSAB står idag för 10 procent av Sveriges totala koldioxidutsläpp, och målet med Hybrit är att utsläppen, istället för koldioxid, ska bestå av vatten. När väl LKAB ställt om hela sin produktion minskar utsläppen globalt med 35 miljoner ton koldioxid per år, vilket i sin tur motsvarar två tredjedelar av hela Sveriges utsläpp.

Koldioxidutsläppen beräknas minska, men elförbrukningen kommer däremot öka drastiskt. SSAB kommer med Hybrittekniken, motsvarande dagens produktionsnivå, kräva 15 TWh per år. Lägger man här på LKAB:s omställning, så kommer de båda kräva närmare 55 TWh per år. Som jämförelse producerar hela Luleälv cirka 15 TWh årligen. Kritik har riktats mot Hybrit då projektets planerade elkonsumtion riskerar att påverka konkurrenskraften för hela Sveriges industrisektor. 

Framtiden

I oktober 2024 lät LKAB meddela att man pausar övergången till fossilfri järnsvamp i Kiruna. De planer på en Hybritdemo för tillverkning av sagda järnsvamp, som finns i Gällivare, ligger dock fast. I Gällivare beräknar man behöva 5 TWh el, vilket gör att närmare 50 TWh försvinner från behovet för framtiden – för nu. Elfrågan sägs dock inte ha varit ett avgörande beslut för omprioriteringen, även om det nu leder till att elproducenter blir försiktigare i sina investeringsplaner. 

Beslutet att senarelägga järnsvampsproduktion i Kiruna påverkar dock inte tidsplanen för utvinningen av Per Geijer– fyndigheten. 

SSAB fortsätter enligt plan med stålverket i Luleå, där ansökan lämnades in till mark- och miljödomstolen vid Umeå Tingsrätt i november 2023. Stålverket beräknas vara i drift mot slutet av 2028.