Skogsbruk

Skogen har en oerhört viktig roll i att begränsa de pågående klimatförändringarna, bland annat genom att den fungerar som en kolsänka. För att den ska fungera effektivt som kolsänka behöver den totala avverkningen minska rejält, och naturens gränser respekteras. Kalavverkning och plantering av monokulturer innebär en kraftig minskning av biologisk mångfald. 

Sverige består till 70 procent av skogsmark, vilket inkluderar både gamla skogar och kalhyggen (där det alltså inte står någon skog). Sedan 1950-talet har över hälften av Sveriges skog kalavverkats minst en gång, vilket gör att de nya skogar som skapats efter avverkning skiljer sig enormt från naturlandskapets skogar. Den skog vi har idag i Sverige består av tät, ung produktionsskog av gran eller tall, och endast i närheten av fjällkedjan finns större sammanhängande landskap med skogar som aldrig varit kalavverkade. I resten av landet finns de mer naturliga skogarna endast kvar som små öar i landskapet. 

Aldrig förr har vi haft så lite biologiskt värdefull skog som nu, och trots att det finns gott om virke och ont om biologiskt värdefull skog kvar, så fortsätter man avverka skyddsvärd skog. I ett skogsekosystem hänger arterna ihop och påverkar varandra, vilket gör att konsekvenserna av en arts försvinnande kan bli större än man tror. Omkring hälften av alla arter som finns i Sverige lever i skogen, och där finns även den största andelen rödlistade arter, där närmare 1400 arter påverkas starkt negativt av avverkning. Biologisk mångfald är grunden för friska ekosystem som levererar ekosystemtjänster (mat, friskt vatten, ren luft och pollinering, för att nämna några), och när arter försvinner utarmas ekosystemen, vilket i sin tur leder till att ekosystemtjänsterna försämras eller försvinner helt. 

Dagens svenska skogsbruk är inte hållbart, även om det finns enskilda aktörer som förvaltar sin skog på ett hållbart sätt. Skogsbruket idag är utformat efter industrins behov av stora volymer träråvara till lågt pris, och här riskerar vi ytterligare målkonflikter när industriomställningen tar plats i norra Sverige. Det blir extra viktigt att till exempel se till att vindkraftverk inte placeras i områden med höga naturvärden, och att de kumulativa effekterna av alla nya industrisatsningarna tas i beaktande.