Laver
Bolidens planer på en koppargruva i Laver, Älvsby kommun, är det största gruvprojektet som är aktuellt i Sverige.
– En gruva i Laver är uppenbart problematisk på grund av de stora ingreppen i naturen, den låga halten av koppar och det mycket stora energibehovet, säger Arne Müller, frilansjournalist som granskar industriomställningen.
Laver ligger i det vidsträckta landskapet väster om Älvsbyn i Norrbottens län. Blir gruvplanerna verklighet kommer hela dalgången mellan Björkberget och Västra Nattberget bli ett magasin fyllt med upp till 112 meter avfallssand med tungmetaller. Fem sjöar kommer läggas under avfallsmagasinet.
Det borde vara omöjligt att förstöra sjöar som tillhör Natura 2000-område, säger Ulf Johansson, som brukar fiska där och är aktiv i Miljögruppen Pite Älvdal.
Även sjöarna Stor-Laver och Lill-Laver skulle bli överdämda med vatten och förorenas även de. Vid foten av Lill-Laverberget, som är tänkt att förvandlas till ett dagbrott. möts man av en storslagen utsikt och vidden av vad som skulle förorsakas: 5000 hektar (50 kvadratkilometer) natur skulle fördärvas, och ett ännu större område än så skulle påverkas, varav buller är en del i det. Även stora arealer renbetesland som funnits i alla tider skulle förstöras. Samebyn Semisjaur-Njarg skulle förlora vinterbete och ytterligare två samebyar skulle drabbas, då det bland annat kan bli sammanblandning av renarna.
Skulle avfallsdammen brista förstörs Piteälven, som är en av Sveriges största nationalälvar (och nästan oreglerad), och flera samhällen skulle spolas bort. För att krossa berget skulle det gå åt närmare 1,4 TWh per år, vilket motsvarar kraftstationen Porjus årliga produktion. Koldioxidutsläppen blir även de rejäla; den skog man skulle behöva ta bort tar upp 400 000 ton koldioxid per år, en stor kolsänka som skulle gå förlorad.
Mycket större gruvor
Dagens svenska gruvor är i snitt 30 gånger större än vad de var på 1950-talet. Den nya gruvan i Laver blir 1000 gånger större än den gamla, som lades ner 1946. Den gamla gruvan läcker fortfarande metaller som kadmium, koppar och zink. På 1950-talet skedde ett dammbrott vid den gamla gruvan, och man fyllde då upp klarningsmagasinet med avfallssand. Över 70 år senare är växtligheten i området fortfarande obefintlig.
– Det växer ingenting där efter 70 år, det är otroligt att ingen reagerar. Jag har skrivit till kommunen. Om det blir en ny gruva, då skjuts ansvaret över på Boliden, säger Ulf Johansson.
Boliden har sökt tillstånd för att bryta 700 miljoner ton, och brytningen ska då pågå i 20 år. Om tillstånd ges är det troligt att gruvan till slut blir ännu större. Fyndigheten i Laver har dock ett stort problem – kopparhalten är bara 0,2 procent, jämfört med den genomsnittliga kopparhalten i världen på omkring 0,8 procent. Det innebär 99,8 procent avfall för Lavers del, säger Arne Müller, och fortsätter:
– Vi måste inse att vi börjar närma oss vägs ände. Det är snart nere på noll. Ingreppen för att få upp den här kopparn blir så enormt stor. Hur stora hål ska vi gräva? Det är en utveckling vi borde vara djupt bekymrade om när det gäller gruvprojekt idag. Det jag tycker man bör göra ur samhällelig synpunkt är att titta på helheten av de kopparfyndigheter som finns och göra en prioritering, alltså, vad är rimligt? Vad innebär minst ingrepp i naturen och ger mest koppar ut?
Arne Müller menar att det är viktigt att byta inriktning på mineralpolitiken, och istället ta rätt på det som redan finns ovan jord. Idag finns det ovan jord lika stora fyndigheter som Laver: under städer, i soptippar, och i en del av gruvavfallet. Naturvårdsverket och SGU släppte en rapport våren 2023 som visar att det är flera års gruvproduktion av vissa metaller som finns i avfallet både vid aktiva och nedlagda gruvor. Återvinning av metaller skapar dessutom betydligt fler jobb i hela landet än vad gruvnäringen, som automatiseras allt mer, kan skapa.
Fossila malmtransporter på landsväg är också ett bekymmer, och enligt en uträkning beställd från Arne Müller av Klimatanalys Norr skulle Laver leda till en körsträcka om 73 000 mil per år, vilket ger ett koldioxidutsläpp på 526 ton om gruvan blir verklighet.
Förändring av Natura 2000
Laverprojektet har fått nej i alla instanser; länsstyrelsen, Mark- och miljööverdomstolen och hos regeringen. Länsstyrelsen sa nej till projektet främst utifrån två orsaker: konflikten med renskötseln, samt att gruvplanerna ligger inom Piteälvens Natura 2000-område.
Just Natura 2000- frågan har blivit till en stor konflikt, och Boliden har vägrat att söka Natura 2000-tillstånd och drivit frågan till Högsta förvaltningsdomstolen. Den förra regeringen tillsatte en utredning om att förändra Natura 2000-prövningen, i praktiken att flytta den så att den görs tillsammans med miljöprövningen. Karl Petter Thorwaldsson, näringsminister vid den tiden, sa att utredningen tillkommit bland annat då Boliden ställt krav på detta.
– Sannolikt blir det ändringar av reglerna och då kommer det att bli fart på detta projekt på nytt, sa Arne Müller.
Och mycket riktigt – i maj 2024 röstade riksdagen igenom förslaget om ändringar i minerallagen avseende prövningen av gruvverksamheter. Ändringarna innebär att Natura 2000- tillstånd inte längre ska vara en förutsättning för att en ansökan om bearbetningskoncession ska kunna beviljas. Istället ska prövningen ske i samband med med prövningen av tillstånd enligt Miljöbalken. De nya reglerna trädde i kraft 1 juli 2024, och i slutet av augusti 2024 ansökte Boliden om en bearbetningskoncession för Laver.